Porto - tack men nej tack

Så är jag då på plats i Köpenhamn. Det tog lite tid för först var jag tvungen att åka till Porto i två veckor på studieresa - en stad jag förhoppningsvis inte kommer återvända till på ett tag. Porto var... ...deppigt. Problemet med stan är att ingen vill bo där. Det finns en konstig gammal lag kvar sedan fascisttiden som innebär att hyresvärdar inte får höja hyran. Jättebra, tänker man först, alla bor skitbilligt! Grejen är ju bara att om man inte kan höja hyran så kan man inte heller renovera, vilket märks i Porto. Gamla fina 1800-talshus står och förfaller och ingen vill bo i dem. Folk flyttar till villaområden utanför stan och kvar finns mest den äldre generationen. Sorgligt.

Nog om detta, det finns bra saker med Porto också:

• Tawny - ett portvin som lagrats på fat i 10-40 år. Gott.
• Kaffet. Starkt och löjligt billigt. Gott.
  
• Standardlunchen är grillade sardiner med potatis och sallad. Vinho verde till. Gott.
• Porto-specialiteten, kolestorolbomben, Francezinha. En dubbelmacka innehållande nötkött, chorizo, skinka och bacon. Smält ost över och ett ägg på toppen. Serveras i en öl- och whiskysås. Inte så gott men kanske ett nödvändigt kaloriintag för arkitektstuderande i Portos kuperade terräng.