Stolta svenska vakttorn, huggna i granit

Efter en dryg månad utanför fosterlandet fick jag igår en längtan efter att åtminstone se Sverige på avstånd. Jag cyklade till Kastrup Søbad (vilket tog ungefär en timma mer än det borde tack vare mitt utmärkta lokalsinne - när kommer GPS-ipoden?) och blickade ut. Att något så livsfarligt kan kännas så hemtrevligt. Skönt att Sverige efter så många år av fred fortfarande utgör ett hot mot danskarna.