Gör om, gör rätt

Oj vad fort tiden går! Tre veckor har passerat sedan jag senast hade anledning att klaga på SEB och nu är det alltså dags igen.
1997 blev jag kund i SEB på grund av deras marknadsledande internetbank (de hade endast konkurrens av dåvarande Sparbanken). Jag är på det hela taget nöjd med SEBs svenska internetbank (även om jag såklart ställer mig frågande till var mina pengar håller hus under de timmar efter att de dragits från mitt konto till dess att de dyker upp på mottagarens). Inloggningsförfarandet är enkelt tack vare digipassen, gränsnittet intuitivt och utvecklat över tiden. Om jag hade varit chef för SEBs internetbank hade jag tänkt så här:
-Okej, vi har utvecklat en bra internetbank i Sverige under cirka 10 år. Med andra ord vet vi ganska mycket om vad som funkar, vad som inte funkar, vad som är smidigt för våra kunder och vad de har problem med. Vi kanske skulle använda det kunnandet när vi öppnar internetbank i Danmark? Ja, kanske till och med återanvända stora delar av systemet! Och sen hade jag nog använt något buzz-word från IT-boomen som exempelvis "synergieffekt".
Det är uppenbart att jag och bankirer inte tänker likadant (vilket jag i och för sig skattar mig lycklig över) då SEBs danska internetbank är en mental-digital härdsmälta. Inloggningen bygger på att man laddar ner en fil som man manuellt får lägga i rätt katalog på sin hårddisk. Om man skulle få för sig att använda en annan dator än sin egen (eller om man har flera) så får man snällt kopiera över filen till rätt katalog på den andra datorn och naturligvis sedan se till att ta bort den när man utfört sina bankärenden. När man fått ordning på den där filen ska man knappa in sitt 14-siffriga(!) inloggningsnummer plus pinkod och när man väl lyckats krångla sig in och tagit sig fram till sina kontohändelser så visas de i bakvänd ordning! Det vill säga, mina senaste kontohändelser måste jag bläddra mig fram till, däremot har jag god överblick över vad jag köpte i september förra året...

Tack för att ni lyssnade, det gör inte SEB som tydligen inte svarar på mail.

Dagens glosa

Det danska ordet kæraste (uttalas med hårt k) betyder pojkvän/flickvän. Alltså den man håller mest kär. Ett ord helt överlägset sin svenska motsvarighet.

Workingclass hero

Idag byggde jag en konceptmodell med hjälp av en svets! Det gick mycket bra tills jag svetsade fast mitt alster i bordet. På bilden nedan i lossbänt skick.

Hyldeblomst

Jag känner att jag raljerat lite väl mycket över danska företeelser i mina senaste inlägg. Nästan varit lite elak, ja kanske till och med dryg gentemot vårt broderfolk i sydväst. Jag är ju ändå utlänning och bör ta seden dit jag kommit och därför är det nu dags för en hyllning:
De geniala danskarna (jag vet inte exakt vem av dem) har uppfunnit fläderläsk! Och då handlar det inte om någon sliskig syntetisk variant, utan äkta god flädersaft med riktigt socker och tillsatt kolsyra. Magiskt, som en flädersaftens champagne! Dessutom är den som man säger på danska - økologisk.



Petter äter frukost - jag dricker hyldeblomst

Köttmarknad

Sist jag räknade så bodde det knappt sex miljoner människor i Danmark och ungefär dubbelt så många grisar. Danskarna är således mycket förtjusta i fläsk och andra produkter baserade på gris. Detta sätter tydlig prägel på charkdiskarna i Köpenhamn - svinen har konkurrerat ut kossorna och trängt ut deras åtråvärda likdelar ur butikerna. Under min tid i England åt jag inte nötkött, men det berodde på skräck inför galna ko-sjukan och inte på bristande utbud vilket är fallet i Danmark. Jag har iakttagit följande exempel som stöder min tes:

• Det enda nötkött jag sett sedan jag kom hit var några ensamma paket oxfärs i kyldisken på Irma vid i Christianshavn.
  
• Bacon säljs inte i 150-gramsförpackningar som i Sverige, Danskarna har supersizeat och kör 300-gramspaket. Tjocka skivor.
• Isterprodukten "Svinefedt" har lika stort utrymme i kyldisken på Fakta som smöret.
  
• Vid upproret på Kunstakademiet tog det ungefär en halvtimma innan man hade en Carlsberg i ena handen och en korvmacka i den andra. Konstigt, finns det inget vegetariskt alternativ? tänkte jag. Det gjorde det inte. När jag frågade Katrine i min studio varför det är så få vegeterianer här svarade hon: "Det är passé".

Vetenskapens värld

Min lärare Hans tycker att vi ska lära oss mer om konstruktioner genom att studera hur skelett är uppbyggda. Så idag har jag varit på bårhuset på Zoologisk Museum och gjort ritningar av en apa. Imorgon ska vi dit igen, då blir det extra kul för de ska stycka en isbjörn och jag ska ta mig an en mullvad.


Gibbon-apa, torsk, örn och grävling


Alligatorn och Morten


Galen vetenskapsman

Public service

Jag vill härmed ta tillfället och utrymmet att slå ett slag för Sveriges Radio och Sveriges Television! Främst för deras utmärkta webbtjänster. Bland andra TV4 och TV3 har spärrat sin webbTV för användare utomlands (förmodligen på grund av upphovsrättsliga skäl - det kan i och för sig kvitta, vem vill se deras tramsTV?) men fina fina SVT låter mig titta på alla egenproducerade program när och var jag vill.
Men i Danmark kan man väl kolla på svensk TV? kanske du tänker. Ja, i normalfallet men nu är det så att jag bor i ett hus utan TV-antenn och kabelanslutning. Däremot har jag finfin internetuppkoppling via någons WLAN som jag snyltar på. Det enda som ger lite smolk i bägaren är att SVT envisas med att köra vissa program i enbart Real-format, vilket ger kass bild och dålig ljudkvalitet. Sluta genast med detta otyg, SVT!

Nedan följer mina favoriter från statligt ägd etermedia (www.svt.se och www.sr.se) för den gångna veckan:

• Rapports 19.30-sändningar. Katarina Sandströms trademark, blinkningen efter vädret, får mig att känna att allt kommer ordna sig.
• P3-dokumentären om U137 och den svenska ubåtsjakten på 80-talet.
  
• Kobra och Arty. Hade såna program kunnat produceras i kommersiell TV? Svar nej.
• Mäklarna med Kjell Bergqvist och Cecilia Frode. Mycket underhållande och alltid trevligt när Sveriges kanske mest onda bransch (ja, om man bortser från storbankerna förstås) får sig en känga.

När jag flyttar hem till Sverige ska jag börja betala TV-licens trots att jag inte aspirerar på en ministerpost, jag lovar!

Gud hör bön

Eller sitter SEBs anställda och läser bloggar på arbetstid? Man skulle kunna tro det eftersom de bevisligen inte pluggar in manualen "Så fungerar vår Brokonto-tjänst". Hursomhelst är jag nu tack vare den lilla röda loggan fullt integrerad i det danska samhället och kan köpa Tuborg med obegränsad kredit.

Studion

Två trappor upp på Afdeling 2.

Kun DAN-kort!

Om man vill slippa ränna runt med en stor bunt sedlar i fickan så heter nyckeln till all konsumtion i Danmark DAN-kort. I resten av världen används VISA och MasterCard - i Danmark tycker man inte det är en bra idé. Visst, man kan med lite tur köpa en Mads Nørgaardtröja på Strøget med sitt svenska bankkort - men resturanger, barer och matbutiker finnas endast till för den invigda DAN-kort-communityn. Anders Jonsson var på besök i helgen och ringde rosenrasande från Super Brugsen på Christianshavns Torv, där han gått på pumpen med ett sexpack Carlsberg i ena handen och sitt VISA-kort från Handelsbanken i den andra:
-Jag har köpt Heineken i Kambodja på det här kortet, men Carlsberg i Danmark - stört omöjligt!

Eftersom jag tidigt insåg nödvändigheten av denna danska plastbit, tog jag mig redan i september till SEBs kontor i Köpenhamn för att bli upptagen i gemenskapen, att få ett VISA/Dan-kort kopplat till mitt tidigare inskaffade danska bankkonto. Det var lättare sagt än gjort. Banktjänstemannen var inte helt nöjd med att jag inte längre arbetar i Danmark, utan bara parasiterar på utbildningssystemet. Jag lovade dock att jag efter avslutade studier åter skulle ta anställning i Danmark och därmed göra bot för mina synder. Banktjänstemannen gav motvilligt med sig och lät mig beställa ett kort. Ungefär en och en halv månad senare springer jag trots påtryckningar fortfarande omkring med en sedelbunt i fickan, inget hårt paket från SEB har dykt upp och jag misstänker en konspiration.

Teaser

Under mina första veckor i Köpenhamn har jag gjort en del i mitt tycke intressanta observationer. Jag kommer återkomma angående följande:

1. Danskarnas förhållande till grisar
2. Det märkliga fenomenet DAN-kort
3. Matbutiker - finns dom?

Stolta svenska vakttorn, huggna i granit

Efter en dryg månad utanför fosterlandet fick jag igår en längtan efter att åtminstone se Sverige på avstånd. Jag cyklade till Kastrup Søbad (vilket tog ungefär en timma mer än det borde tack vare mitt utmärkta lokalsinne - när kommer GPS-ipoden?) och blickade ut. Att något så livsfarligt kan kännas så hemtrevligt. Skönt att Sverige efter så många år av fred fortfarande utgör ett hot mot danskarna.

Porto - tack men nej tack

Så är jag då på plats i Köpenhamn. Det tog lite tid för först var jag tvungen att åka till Porto i två veckor på studieresa - en stad jag förhoppningsvis inte kommer återvända till på ett tag. Porto var... ...deppigt. Problemet med stan är att ingen vill bo där. Det finns en konstig gammal lag kvar sedan fascisttiden som innebär att hyresvärdar inte får höja hyran. Jättebra, tänker man först, alla bor skitbilligt! Grejen är ju bara att om man inte kan höja hyran så kan man inte heller renovera, vilket märks i Porto. Gamla fina 1800-talshus står och förfaller och ingen vill bo i dem. Folk flyttar till villaområden utanför stan och kvar finns mest den äldre generationen. Sorgligt.

Nog om detta, det finns bra saker med Porto också:

• Tawny - ett portvin som lagrats på fat i 10-40 år. Gott.
• Kaffet. Starkt och löjligt billigt. Gott.
  
• Standardlunchen är grillade sardiner med potatis och sallad. Vinho verde till. Gott.
• Porto-specialiteten, kolestorolbomben, Francezinha. En dubbelmacka innehållande nötkött, chorizo, skinka och bacon. Smält ost över och ett ägg på toppen. Serveras i en öl- och whiskysås. Inte så gott men kanske ett nödvändigt kaloriintag för arkitektstuderande i Portos kuperade terräng.